Kategoriarkiv: Okategoriserade

Konsten att rädda en skitdag.

Oavsett ens intentioner verkar det som att vissa dagar är ämnade att gå åt helvete. Du vet när dagen inleds med att du slår i stortån i dörrlisten, och därefter går allting utför. Du spiller kaffe i knät, bussen är försenad, någon idiot tränger sig före i kön och så vidare. När jag skriver detta har jag inte bara upplevt en skitdag utan flera. Vissa dagar kanske är bortom räddning, men även om du inte kan vända en dag vars första halva består av idel misslyckanden och olyckor, kanske det går att försonas med dagen genom att göra något meningsfullt under dagens slut. 

Begrunda det som är bra i ditt liv. 

Ett sätt att minska bitterheten efter en skitdag, är att begrunda vad som faktiskt är bra i ens liv i övrigt. Utöver att jag just nu lider av sviterna efter en magoperation, samt en kraftig förkylning, är jag på det stora hela vid god vigör, och med en hyfsat bra fysisk status. Medan flertalet människor i världen kämpar sig igenom inbördeskrig, epidemier, svält, fattigdom med mera, känns de flesta av mina i-landsbekymmer särskilt obetydliga. 

Med tillgång till de bästa vänner en man kan ha, med en vacker och lycklig familj vid min sida, samt tillgång till kunskap och visdom som bara är ett par knapptryckningar bort via paddan jag skriver på just nu, finns det inte mycket mer av den fysiska världen jag kan önska. Åtminstone inte i relation till resten av mänskligheten. 

Lär dig av dagen och planera bättre till nästa dag. 

Ett annat sätt att försonas med en dag som gått mindre bra är att försöka lära sig av den. Många missöden i vardagslivet beror enligt min erfarenhet på stress orsakad av dålig planering. Kanske du kan ställa alarmklockan till en timme tidigare för kommande dag, för att slippa stressa på morgonen. Kanske du borde utgå ifrån att bussen kommer att bli försenad, och därför gå till busstationen tidigare med en bra bok eller podd som sällskap. 

Det bästa rådet jag vet för att undvika irritation under dagen, är att likt den romerska kejsaren Marcus Aurelius, utgå ifrån att alla du kommer möta under dagen är idioter. På så viss kommer du bli positivt överraskad av alla som visar sig vara vänliga och tillmötesgående, samtidigt som du är mentalt förberedd på dispyter med mer ”mentalt utmanande” personer som kan komma i din väg. 

Gör något bra för någon annan. 

Mitt sista tips för att ge en i övrigt dålig dag mer mening, är att göra något bra för någon annan. Hör av dig till en vän som kämpar med större problem än dig. Dels kan detta leda till att du får något bra tillbaka av din vän i framtiden, men det kan även vara bra för ens psyke att fokusera på någon annans problem som omväxling, och dels kan det ge dig ett bättre perspektiv på dina egna bekymmer. Eller så kan du dela med dig av vad du lärt dig från din skitdagar till någon annan, det var i alla fall syftet med det här inlägget. 

Annonser

Vit som synden – varför det suger att vara en minoritet

Filmen ”the white mans burden” (med den svenska titeln ”vit som synden” från 1995) med John Travolta i huvudrollen, utspelar sig i en alternativ dystopisk nutid där man vänt på den kända historien. Där vita människor är en förtryckt minoritet och ättlingar till vita slavar under det svarta majoritetsstyret. Syftet med filmen är för det första att skapa mer förståelse bland vita om hur det är att leva som en svart minoritet i ett land med en vit majoritetsbefolkning. Och för det andra för att skapa skuldkänslor bland vita för hur dom historiskt sett ska ha behandlat svarta människor i Amerika. 

Att slippa skämmas över sitt ursprung.

I filmen spelar John Travolta en fattig vit fader som kämpar för att ge sin son en trygg uppväxt och dessutom för att han inte ska skämmas över att vara vit. I en särskilt gripande scen tar fadern med sig sin son till en leksaksaffär. I affären är alla dockor (utom en) svarta. Pappan försöker förgäves att få sin son att välja den vita dockan, men sonen insisterar ändå på en av de svarta dockorna (till sin faders stora besvikelse). 

Vidare i filmen behandlas de vita med fördomar från media, polisen och den svarta allmänheten. På tv-kanalerna är nästan alla skådespelare och tv-reportrar svarta vilket ökar känslan av utanförskap. Huvudbudskapet i filmen är oundvikligt – rasism är dåligt och det suger att vara en etnisk minoritet. 

Varför det suger att vara en minoritet.

När filmen släpptes för över tjugo år sedan tjänade den som en påminnelse för vita om varför vi måste vara mer förstående gentemot etniska minoriteter i våra samhällen – för att det är jobbigt att vara i minoritet. Sedan dess har det pågått en enorm demografisk förskjutning, inte bara i Amerika, utan i nästan alla europeisk-grundade länder. Där vita europeiska människor successivt minskar i antal samtidigt som vi byts ut mot en icke-vit invandrad befolkning. Idag kan samma film tjäna som en påminnelse om varför det suger att vara en minoritet i sitt eget land och varför vi alla borde vilja undvika att bli minoriteter i våra egna länder. 

När fiktion blev verklighet. 

Det fiktiva scenario filmen försökte ta upp har nu blivit en historisk verklighet i kommuner, städer och snart i hela länder runt om i Europa. Allt under förevändningen att vi måste visa tolerans gentemot människor från främmande icke-europeiska länder. Tolerans till och med i den utsträckning att vi själva riskerar att förlora vårt kulturella arv och upphöra att existera som enskilda folk. Det har gått ifrån ”var inte hatisk mot människor med en annan hudfärg” till ”hata dig själv och var positiv till allt som åsidosätter din egen grupps intressen”. 

Hur är livet som en vit minoritet? 

Den som är nyfiken på hur livet som vit minoritet är under icke-europeisk makt behöver dock inte se filmen i fråga. Det räcker med att studera de svarta morernas imperialism i Europa och slaveriet av vita människor under det Ottomanska imperiet, som var den största och mest omfattande slavhandeln genom världshistorien (men som det av någon anledning inte görs några filmer om). Eller så kan du googla efter den pågående etniska rensningen av vita farmare i Sydafrika som det knappt skrivs ett ord om i de vänsterdominerade medierna i Sverige eller i resten av västvärlden. Eller varför inte fråga de vita som redan lever som minoriteter i förorter runt om i Europa. 

Lärdomar. 

Från filmer som denna, och genom att lyssna på etniska minoriteter i våra länder, och på folkgrupper som inte har ett eget hemland, kan vi lära oss mycket. Två av dessa lärdomar är; det är bättre att ha ett eget hemland än att leva som en minoritet i någon annans land. För det andra, känslan av etnisk tillhörighet och sammanhållning har en stor betydelse och bör inte förringas. 

Varför jag väljer att tro. 

Ett citat som ofta tillskrivs Einstein men som ingen verkar veta ursprunget till, lyder som följande ”det finns två sätt att se världen, som om att allting är ett mirakel, eller att ingenting är ett mirakel”. För att förtydliga vad jag läser in i dessa två synsätt. Det första är att det finns en högre mening med universum och jordens beskaffenhet, skapelsen är ingen slump och våra korta liv på jorden är inte slutet för vår existens, det finns en högre transcendent verklighet som vi är en del av. 

Det andra synsättet innebär förenklat att universum existerar av en slump, ingenting har en högre mening bortom oss själva och det liv vi lever här på jorden är allt vi har att hoppas på. Jag har personligen skiftat ett par gånger mellan dessa två synsätt, men efter många års övervägande har jag beslutat mig för att jag måste tillhöra den förstnämnda kategorin.

Att tro är ett val, det jag argumenterar för här är inte att jag har rätt, vad som är objektivt rätt i detta är det troligtvis ingen som verkligen vet. Jag argumenterar inte heller för en specifik religiös denomination utan detta kan lika gärna appliceras på en agnostisk inställning. Jag har inte heller något behov av att övertyga någon annan om min inställning, däremot vill jag redogöra för varför jag väljer att tro det jag tror på, jag utgår från tre ståndpunkter. 

För att det är möjligt. 

Tanken på att universum och jorden med allt dess liv skulle existera av en slump som resultatet av en explosion för flera miljarder år sedan som vi inte vet vad den beror på, är troligtvis lika sannolik som om att allt vi känner till skulle vara resultatet av en högre intelligens eller medvetenhet som har ett eller flera specifika syften med sin skapelse. 

Många nyandliga och religiösa debattörer liksom ateister tycker om att hänvisa till olika kvanfysikers rön som bevis för sina föreställningar. Jag kan dock alldeles för lite om kvantfysik för att åberopa denna vetenskap, jag nöjer mig dock med vetskapen om att ingen forskare heller har lyckats motbevisa existensen av en högre verklighet och att många framstående forskare även står på de troendes sida. 

Eftersom vetskapen inte har några definitiva svar om vår verklighets beskaffenhet känns det lika rimligt att välja ett synsätt som ett annat. Eftersom jag personligen finner de troendes synsätt som mer hoppingivande och meningsfullt väljer jag det som mitt utgångsläge. 

För att bejaka mysteriet. 

Även den mest inbitna vetenskapsmannen måste erkänna att desto mer vi lär oss om verklighetens beskaffenhet väcker detta bara ännu fler frågor om vad som är vad och så vidare. Oavsett hur vi ställer oss till andlighet och religion måste vi förhålla oss till livets mysterier på något sätt. Att se på livet genom en mytologisk, andlig eller religiös lins erbjuder inte bara flera alternativa förklaringsmodeller till livets mysterier, de erbjuder ett kosmologiskt ramverk och metoder för interagera med dessa som meditation, bön och andra andliga tekniker. 

För att det känns bra och motiverande. 

När jag levde några år i Brescia i norra Italien, upplevde jag livet i en stad där varje gatuhörn andades av historia,  kultur och andlighet, detta beror mest på stadens katolska arv. Människorna i staden tog för det mesta prästerskapet, kyrkorna och traditionerna på stort allvar, detta skapade en stark känsla av vördnad och respekt för deras anor och arv, till och med för en straniero (främling) som mig själv. Jag har känt samma vördnad under flera hedniska blot som jag deltagit i hemma i Sverige och även i ett buddhistiskt tempel, men jag har aldrig upplevt samma känsla i ett profant sammanhang.

Jag väljer att tro på ett liv med mirakler, ett liv av transcendens, vördnad och oändliga möjligheter. Jag väljer att tro på ett liv efter detta och att det kommer spegla våra handlingar och val i detta liv. Exakt vad jag tror på och hur det speglar sig i mitt förhållande till olika religioner har jag tidigare skrivit om i följande inlägg. 

Tankar om andlighet och vår religion.

Lärdomar från Oden, Jesus och Siddharta.

Fokus i skrivande och sociala medier 

Som jag skrivit tidigare här på bloggen kommer mitt tema för det här året vara på fokus, detta innebär även ett mer fokuserat skrivande och bruk av sociala medier. Just nu är min viktigaste blogg levafett.se där jag skriver i snitt en artikel i veckan om träning, hälsa och mindset. Någon gång i början av året kommer jag främst skriva för ett nytt projekt där flera skribenter ingår, men levafett kommer att fortsätta uppdateras med samma frekvens.

I övrigt kommer mitt skrivande handla stambyggande, andlighet och personlig utveckling ur ett maskulint perspektiv, detta kommer jag publicera på ursusalfa.com samt min engelska blogg robert-almgren.com, denna blogg riktar sig dock främst till min närmsta krets som utgörs av män med samma bevekelsegrunder som mig själv. På dessa bloggar kommer jag publicera det mesta på engelska för att knyta an till andra stammar med liknande visioner i Europa och runt världen.

På Facebook har jag skapat ett nytt huvudkonto för min närmsta familj, bröder och kompanjoner, det andra kontot kommer jag enbart använda för marknadsföring. På min fb-sida som jag bytt namn på till Ernst Teachings kommer jag publicera live-sändningar och länkar till mina viktigaste artiklar med mera. Kort sammanfattat:

Bloggar: http://www.levafett.com  www.ursusalfa.com http://www.robert-almgren.com.

Facebook: Ernst Teachings

Är du aktiv eller re-aktiv?

Min gode vän och samarbetspartner Dan Forslund (entreprenör, skribent och effektivitetscoach) noterade för några dagar sedan att jag hade skrivit flera arga politiska kommentarer på Facebook på sistone, och undrade därför om jag mådde bra. Anledningen till denna fråga är en insikt som vi båda delar att när man ägnar mer tid åt att klaga och kritisera, än att skapa och utvecklas, beror det ofta på att man på ett medvetet eller undermedvetet plan försöker fly ifrån sin egen verklighet eller från ansvar för att istället bara reagera på sin omgivning. 

I det här läget hade jag faktiskt mått väldigt dåligt, dels på grund av problem med ett magmunsbråck, och dels för att min familj fick tillökning för fem veckor sedan – vilket är en oerhörd lycka, men ibland även påfrestande för alla inblandade. 

En av mina favoritkaraktärer inom den ”mörka delen” av självhjälpsindustrin – Tyler Durden (a.k.a Owen Cook) lade nyligen upp en video tillsammans med sin protege Julian Blanc på rsdnation, där de talar om att leva medvetet utifrån sina egna ramar eller ständigt agera efter vad andra gör och säger. Jag kallar detta att leva aktivt eller re-aktivt. 

De flesta människor i vårt samhälle lever utifrån vad omgivningen har format dem till att tycka och tänka, de köper Coca Cola för att det dricker alla deras vänner, det syns på tv, och så har vi alltid gjort. Om människor skulle välja vilken dryck de inmundigar utifrån egen efterforskning, om vad som är nyttigast, hur mycket det kostar och så vidare, skulle de flesta människor idag troligtvis främst konsumera rent vatten från kranen och därefter sådant som örtteer eller råsaft. 

På samma sätt väljer de flesta människor vilket fotbollslag de ska hålla på, vilket parti de ska rösta på och vilken diet de ska följa utifrån vad majoriteten omkring dem har sagt att man ska göra. I Sverige har samtliga svenska (Bonnier-ägda) medier beskrivit Donald Trump som en galen sexförbrytare som vill starta krig med hela världen och som hatar muslimer. 

Om man köper den bilden av mannen som nu är ledare för världens mäktigaste nation, måste man därför utgå  ifrån att åtminstone hälften av Amerikas befolkning är lika hemska som Donald Trump, eller bara lurade av honom. Men om man som svensk vågar gå emot hela vår mediakår, vågar tänka efter själv och göra lite efterforskningar utifrån vad Donald Trump faktiskt sagt under sin valkampanj, framkommer en betydligt mer nyanserad bild, kanske är det till och med vi svenskar som är lurade av Bonnier-media? 

Men oavsett vilken sida du väljer, vi som hatar Trump eller vi som älskar Trump, om du enbart lever utifrån vad som triggar dig i mainstream-media, om allt du gör är en reaktion utifrån vad andra skriver eller säger på Facebook, i teve eller annorstädes, lever du verkligen ditt eget liv? 

Det mest effektiva sättet att välja vad du ska äta, vad du ska rösta på eller vilken religion du ska följa, borde utgå ifrån att du utifrån ett så pass objektivt synsätt som möjligt, går igenom de olika för och nackdelar som finns med varje alternativ, samt att du regelbundet är redo att ”revidera” dina uppfattningar i ljuset av nya fakta och erfarenheter. När du istället blir ”triggad” av någon som skriver något på Facebook ,och reflexmässigt svarar med en spydig kommentar varefter du blockerar personen ifråga, är risken stor att du hamnat i en rigid tankekonstruktion som blivit ett sorts mentalt elstängsel.

Den som ständigt lever efter mentala triggers och som aldrig begrundar varför de gör, säger eller tycker något är en sorts kollektivistisk Zombie. Som Sokrates sa, jag parafraserar ”ett ogranskat liv är inte värt att leva”. Jag ska härmed försöka att vara lite mindre reaktiv hädanefter (även om bakslag är nästintill oundvikliga) och försöka ägna mig mer åt det jag faktiskt har kontroll över, mina egna tankar, val och handlingar. Väl mött!

Varför jag väljer sida!

Sedan 80-talet, när jag växte upp, har actionfilmer handlat om ensamma krigare, Clint Eastwood som en ensam Cowboy som motvilligt dras in i en konflikt mellan onda banditer och en liten stad med oskyldiga invånare. Arnold Schwarzenegger som Conan barbaren, en man som förlorat sitt folk och sin familj, vars enda uppdrag I livet är att få sin hämnd och att bli rik för egen hand. Mel Gibson som hjälte i Mad Max-filmerna, där han spelar ensamvargen som bara försöker att överleva i en dystopisk värld, men som motvilligt tvingas bekämpa galna tyranner. Det finns otaliga fler exempel i genren.

choose-a-side

Det är lätt att se varför myten om den ensamme hjälten som vägrar ta ställning i konflikter är en attraktiv förebild för framförallt unga män. När du går ut med dina vänner på en nattklubb och ser alla andra killar göra bort sig i sina tafatta försök att plocka upp brudar, sitter du istället ensam vid ett litet hörnbord med en whiskey i handen och kisar med ögonen på spektaklet runt om dig, och låtsas att du är den mystiske främlingen i en film med Clintan, men i verkligheten vågar du bara inte prata med tjejer. På samma sätt säger din ovilja att ta ställning, och att vara med i något som inte bara involverar dig själv, antingen att ingen vill ha dig, eller att du är för feg för att utsätta dig för konkurrens.

Du är inte för bra för alla andra. 

När det närmar sig ett politiskt val avfärdar du alla kandidater med att säga ”jag tycker båda sidor är lika dåliga”, medan du i verkligheten väljer att inte ta ställning eftersom du är rädd för konsekvenserna av att ta ställning, eller bara för att du är för lat för att läsa på om alternativen. Jag kan förvisso själv tycka att alla alternativ, särskilt i Sverige, är jävligt dåliga, men jag tänker inte låtsas som att valutgången är helt oviktig för mina närstående, och viktigast av allt för mina barn. Och även om du inte vill ta ställning för ett politiskt parti och hela deras program, kan du åtminstone ta ställning i en eller flera politiska sakfrågor och rösta taktiskt.

Många väljer att inte ta ställning för någon gruppering, åsikt eller politisk kandidat för att de inte vill framstå som dogmatiska, men att ta ställning i nuet behöver verkligen inte betyda att du måste cementera dina åsikter för all framtid, eller att du behöver hålla med en person eller en gruppering i allt dom gör. Jag reviderar mina ställningstaganden kontinuerligt, och har som resultat av detta gjort ganska radikala förändringar i mina ställningstaganden under åren, många har kritiserat mig för detta med motiveringen att jag inte är konsekvent, eller att jag vänder kappan efter vinden. I verkligheten är det betydligt lättare att inte ta ställning för något alls eller att aldrig revidera sina åsikter för att man är rädd för att upptäcka att man haft fel.

Allting handlar inte om dig.

Att välja sida, att bekänna färg och att ta ställning i något innebär att du utsätter dig för risker och kritik. Jag gör inte detta för att jag är så ofelbar, tvärtom tycker jag inte om att hamna i konflikter, jag vill inte bli utsatt för hat och jag har definitivt mycket i min bakgrund som jag förtjänar kritik för. Men jag känner så många som delar mina åsikter, som inte är lika belastade av personliga misstag och karaktärsfel, som inte väljer att ta ställning, därför tänker jag; om inte jag, vem? Om inte nu, när? Kanske mitt exempel kan sporra andra att bekänna färg, och i så fall är det värt det, om inte för mig så för mina barn. För allt handlar inte om mig, mitt liv är en konsekvens av tusentals generationer som gått före mig, och den värld jag är med att förvalta är ett lån av mina barn, och om inte jag tar ställning för vad jag anser vara rätt – då har jag förrått dem alla. 

Jag väljer att ta ställning för svensk och europeisk identitet eftersom jag anser att alla folk har en rätt att leva och existera. Jag tar ställning för en paleolitisk kosthållning därför att jag tror den är det bästa för mig själv och alla jag bryr mig om. Jag tar ställning för traditionalism, religion och kulturbevarande, för jag vill att mina barn ska växa upp i ett samhälle som lär dem att livet är meningsfullt, att dom är en del av något större och ge dem en bredare kontext att verka i. Vad tar du ställning för?

Tema 2017 – Fokus!

Detta år vill jag bli bättre på att fokusera. Många tillfällen i mitt liv har jag arbetat på ett av två lägen, det första: att jag suttit inaktiv och bara grubblat över vad som är det rätta att göra. Det andra läget: att jag försökt förändra allt på en gång, bränt ut mig och fallit tillbaka i inaktivitet.

Detta är en anledning till att jag börjat välja ett nytt tema för varje år sedan förra året, för att tvinga mig själv att fokusera på färre saker åt gången. Detta är vad jag vill skifta fokus mot detta år:

Mer fokus på vad jag vill göra framför vad jag borde göra!

Några av de saker jag ansett att jag borde göra är: lära mig ett nytt språk, skaffa en praktisk yrkesutbildning, träna mer kardio och meditera mera. Saker jag vill göra: skriva mera – artiklar och böcker, träna mer för styrka, och arrangera möten för likasinnade. Jag utesluter dock inte saker ”jag borde göra”, men det är inte mitt främsta fokus.

Bland saker jag vill göra mer av har jag givetvis inte med sådant jag suktar efter, som är dåliga för mig, som att se på bio, äta skräpmat eller spela tv-spel. Men jag har insett att desto mer jag fokuserar på bra aktiviteter jag tycker om, desto mer mental energi får jag över till andra människor, vilket för mig till nästa punkt.

Fokus på ”kvalitetstid” med dem som är viktiga för mig.

Människor som är viktiga för mig kan delas in i tre kategorier: Den första kategorin är de som tillhör min stam, det vill säga, min familj och dem jag delar blodsband med och som hedrar denna gemenskap. Den andra kategorin består av mina närmsta bröder, de jag vill ska ingå i mitt männerbund och min stam, män jag vill bygga en gemenskap på liv och död med.

Den tredje kategorin är mentorer och positiva människor. Med mentorer menar jag människor som nått ditt jag vill nå inom specifika områden, och som är redo att dela med sig av sina kunskaper till mig. Med positiva människor menar jag inte dem med rosafärgade glasögon, jag menar människor med en ”jag kan-attityd”som är villiga att arbeta hårt för vad dom vill.

Vill även poängtera att med kvalitetstid menar jag inte: gå på bio, dricka öl och snacka skit, spela tv-spel, prata om fotboll eller andra meningslösa intressen, och så vidare. Med kvalitetstid menar jag; ett meningsfullt samtal över en kopp kaffe, träna tillsammans, meditera, blota eller umgås tillsammans med våra respektive familjer under traditionella former.

Mer fokus på hälsa och ett stoiskt leverne. 

Med utgångspunkt från de stoiska tänkarna Marcus Aurelius, Lucius Seneca och Epictetus vill jag träna mig själv mentalt och fysiskt för att kunna leva med så små medel och förutsättningar som möjligt. Detta är inte för att jag anser överflöd av pengar och tillgångar som något dåligt, tvärtom, men jag vill inte vara beroende av det. Om jag har min hälsa och mitt inre lugn är jag övertygad om att jag kan klara av vadsomhelst.

Väl mött 2017!