Nyheter

Tema för 2018 – var en man av värde

Detta blir tredje året i rad som jag väljer ett tema för det kommande året. Första året var temat ”bränn dina broar” då valde jag att gå all-in i mitt förhållande (ett av mina livs bästa val), jag satsade mycket pengar på utbildningar, jag sprang Tough Viking, startade flera bloggar med mera, ett av mina bästa år. Året efter var temat ”Rätt fokus” att spendera mer tid med familj och vänner, fokusera på att göra färre och bättre saker samt att ta hand om min hälsa. Det gick sådär (främst på grund av oplanerade hälsoproblem) vilket jag gick igenom i min utvärdering av detta år.

Mitt tema för 2018 är att vara en man av värde. De senaste två åren har mitt huvudfokus varit personlig utveckling, vilket givetvis även kommer att prägla mitt liv, men nästa år vill jag även fokusera mer på att vara en tillgång för andra. I mitt sökande efter att utvecklas fysiskt, mentalt och andligt de senaste femton åren har jag ackumulerat stora mängder kunskap inom dessa områden, och detta vill jag dela med mig av i betydligt större utsträckning än tidigare.

Detta kommer framförallt ta sig uttryck i mitt skrivande, där jag under det senaste året blandat praktiska råd med personliga reflektioner över livet och världen. Detta år vill jag fokusera mer på att dela med mig av kunskap som går att omsätta i handling för att nå konkreta resultat. Framförallt vill jag göra detta på portalen Maskulint och på min egen blogg Leva Fett.

De flesta män jag följer inom mina intresseområden säger att man aldrig ska utannonsera vad man ska göra i förväg till allmänheten, detta för att det skapar en psykologisk belöning för något man inte åstadkommit ännu, vilket kan minska motivationen att faktiskt göra något. Därför kommer jag inte gå igenom mina specifika mål här utan istället fokusera mer på årets tema. Att vara en man av värde är det enklaste och bästa rådet vad gäller att avancera sin karriär, relationer och allmänna tillfredsställelse.

Vad innebär det att vara en man av värde? 

Att vara en man av värde i din karriär: om du har ett 9-5 jobb kan det innebära att du tar mer ansvar på din arbetsplats, att du lär dig mer om dina arbetsuppgifter så att du kan utföra ditt arbete bättre och även vara en resurs för dina kollegor. Om du driver eget gäller samma princip, du kan satsa på att vidareutbilda dig inom ditt fält, du kan erbjuda nya och flera tjänster till dina kunder, och om du har anställda under dig kan du erbjuda dom fler vägar att utvecklas och avancera inom din firma.

Om det gäller dina relationer kan det handla om att hjälpa din flickvän med ett eller flera områden i hennes liv, eller bara om att skapa utrymme för er att umgås mera, fråga henne vad hon önskar få ut mer av er relation under nästa år. Om det gäller dina vänskapsrelationer, fråga dig hur dina kunskaper kan hjälpa dina vänner inom olika områden. Kan du erbjuda hjälp via ditt kontaktnät? Kanske en broder behöver hjälp med att snygga till sin hemsida och du råkar känna en bra grafisk designer som kan ge honom ett bra pris för sina tjänster?

Enklaste sättet att vara en man av värde är att samla viktiga kunskaper och färdigheter och låta andra veta vad dessa är och att visa att du är redo att erbjuda dina tjänster. För att etablera dig som en man av värde kan det vara bra att inledningsvis erbjuda dina kunskaper och färdigheter billigt eller rentav gratis för att visa vad du har att erbjuda och för att etablera ditt namn på marknaden, men förr eller senare måste du sätta ett pris (ett värde) på det du erbjuder, i alla fall om du vill leva på det du älskar att göra och för att undvika att bränna ut dig. Jag har tidigare skrivit om detta på Leva Fett i artikeln ”lagen om reciprocitet”.

Med tanke på förra årets oförutsedda förhinder från sjukdomar och skador, är detta något jag också tar med i mina beräkningar för det kommande året. Om något skulle hindra mig från att träna fysiskt kommer jag istället satsa mer på att utvecklas mentalt och intellektuellt, detsamma gäller vad jag har att erbjuda andra. Jag tror inte på att skapa det perfekta året, jag har i alla fall aldrig upplevt ett sådant och ingen jag känner har det. Däremot tror jag på att utvecklas och bli bättre varje år inom något eller flera områden, och framförallt – att vara en man av värde!

Annonser

När samhället faller – vad kan man göra? 

Sverige befinner sig (liksom många andra länder i västvärlden) på många sätt i fritt fall idag, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Att gå igenom varför och hur känns i sammanhanget nästan överflödigt, sidor som redice.tv och motgift.nu går igenom detta regelbundet i sina sändningar och artiklar för den intresserade. Vi kan i alla fall konstatera att vårt samhälles allra viktigaste institutioner för vård och omsorg, polis och säkerhet samt social trygghet och samhörighet är på väg att urholkas till den grad att vi snart inte kan förlita oss på dem alls. 

Vad jag känner saknas till viss del, är råd för hur svenskar kan agera för att hantera denna situation. Några områden där detta är relevant är friskvård och medicin, självförsvar och skapande av männerbund samt vad gäller entreprenörskap och självhushållning. 

Friskvård och medicin. 

Om du har varit allvarligt sjuk de senaste åren (vilket jag har) är det uppenbart hur illa det står till med den svenska vården. Det finns inga platser på sjukhusen för många med allvarliga sjukdomar, svenska kvinnor får lära sig att föda i sina bilar och alltfler svenskar har inte ens råd med grundläggande saker som tandvård, psykiatrisk hjälp eller tillgång till ordentliga hälsoundersökningar. Och alltfler svenskar med allvarliga handikapp blir nu utan assistans. Vad kan man göra?

Såvida du inte är så allvarligt sjuk att du inte har något annat val än att förlita dig på den allmänna vården, eller om du inte har råd med privata alternativ behöver du göra följande: utbilda dig själv, läs böcker och på hemsidor som erbjuder information om vilken kost du behöver (mitt råd är att söka på dem med inriktning på paleo). Undvik skräpmat, tobak, alkohol och andra droger på grund av de skäl jag nämnt tidigare – du har inte råd att vara sjuk i Sverige. 

Ta reda på vilka kosttillskott du kan behöva för att kompensera för den alltmer näringsfattiga maten som erbjuds i våra butiker och restauranger. Men viktigast av allt – börja motionera, välj någon form av fysisk aktivitet, gå på gym, jogga, spela handboll, simma eller bäst av allt – gå med i en kampsportsklubb, vilket jag kommer gå igenom fördelarna av ytterligare i kommande punkt.

Självförsvar, trygghet och sammanhållning.

För de flesta i Sverige har det blivit uppenbart att vårt land är otryggare än på väldigt länge (oavsett vad gammelmedierna försöker ge sken av), upplopp i förorterna, överfallsvåldtäkter och terrorism är bara några av de inslag i vardagen alltfler svenskar tvingats bekanta sig med. Om du har råd och möjlighet kan du givetvis flytta till de områden där dessa saker är mindre förekommande, men i längden är det bara en tillfällig lösning eftersom detta verkar fortsätta sprida sig till alltfler delar av landet varje år. 

Den första och enklast åtgärden du kan göra är att lära dig självförsvar, gå med i din lokala kampsportsklubb, om du inte har möjlighet till det kan du lära dig kampsport genom böcker och youtube videos och öva på din egen boxningssäck eller framför spegeln, men sistnämnda alternativet är mycket underlägset än att träna i en riktig klubb. Du kan även gå med i en skytteklubb och lära dig hantera eldvapen, men jag uppmuntrar givetvis ingen att bryta mot någon lag, bara att lära sig självförsvar med alla till buds stående medel. 

Om du känner flera män som är medvetna om den växande otryggheten som är villiga att försvara sig kan du bilda ett lokalt medborgargarde som är redo att gå samman för att försvara ert lokala område i händelse av upplopp eller dylikt. 

Självhushållning, entreprenörskap och samarbete.

När arbetsmarknaden blir alltmer otrygg och även de flesta svenskars pensioner riskerar att bli mindre eller helt försvinna, är det av allt större värde att lära sig mer om sparande och självhushållning. Det finns gott om böcker i detta ämne och flera hemsidor att besöka, använd Google eller fråga på ditt lokala bibliotek. Om du har tillgång till en kolonilott eller en egen gård kan du även försöka odla din egen mat och kanske till och med föda upp egna djur som kycklingar eller kaniner. 

Du kan även gå med i eller skapa ett lokalt kooperativ där ni lokalt på din ort kan gå samman med andra för att idka byteshandel eller gemensamt köpa in mat från lokala gårdar för att minska kostnaderna. Om du skapar ett lokalt männerbund (brödraskap) eller någon annan form av gemenskap med medvetna män och kvinnor där människor med kunnande inom självförsvar, medicin och självhushållning ingår, är detta en betydligt tryggare gemenskap att luta sig emot än den alltmer oikofobiska staten och dess olika grenar. 

Kanske viktigast av allt är att bygga stora och starka familjer, håll ihop i släkten, ta hand om era egna sjuka, gamla och handikappade efter bästa förmåga. I dokumentären The Swedish theory of love som går att se gratis på Svt-play går igenom hur det politiska etablissemanget sedan 70-talet har arbetat för att splittra den svenska familjen till förmån för alltmer atomiserade svenskar som blivit alltmer beroende av staten än sin egen släkt. Detta har lett till att alltfler svenskar känner sig ensamma och deprimerade. Bryt denna utveckling så gott du kan på egen hand genom att hålla ihop din familj, ni behöver inte ens vara överens om allt eller ens om samhällsutvecklingen, försöka bara att bry er om och hjälpa varandra så gott ni kan. 

Detta är ingen definitiv guide för hur man överlever i ett sönderfallande samhälle utan bara några av mina egna tankar och förslag i frågan. Om du har fler konstruktiva förslag om detta lämna dessa i kommentatorsfältet. Väl mött och lycka till!

Varje dag du lever är en seger!

Ur en aspekt borde de flesta av oss troligen göra mer för att förbättra våra liv och samhällen, vi borde träna mer, äta bättre och utbilda oss själva för att få bättre jobb och möjligheter. Ur en annan aspekt är det ett mirakel att fler inte bara ger upp utan fortsätter att kämpa sig igenom stora och små motgångar. 

Lättare att lyckas och att ge upp.

Vi lever i ett samhälle där möjligheter att ”lyckas” aldrig varit större. Genom internet kan vi nästan gratis hämta information om vad som helst, utbilda oss själva, starta bloggar, videokanaler och företag. Men vi lever även i en tid där det är lättare att ge upp än någonsin tidigare. Tack vare välfärdsstaten kan vi på gott och ont tillåta oss att leva destruktivt och när hälsan eller viljan tar slut finns det en samhällsapparat (även om den blivit alltmer urholkad) för att hålla oss levande och till viss del tillfredsställda .

I mitt liv har jag sett människor självdö genom att de slutat att ta hand om sig själva, de har fastnat i drogmissbruk, jag har sett människor jag älskar låta alkohol förstöra deras liv, fastna i övervikt för att vägen tillbaka känns alltför avlägsen. Andra människor har gett upp sina liv på grund av oförutsedda motgångar, ett sjukdomsbesked vars chanser att överleva verkar digra, avsked från ett jobb de investerat hela sin identitet i, eller ett brustet förhållande som leder till att de ger upp på kärleken och ibland på livet. 

Det är inte alls självklart att orka leva. 

Det är inte alls självklart att vi orkar leva och kämpa, världen är full av exempel på ondska som kan få oss att sluta tro på mänskligheten, livet är fullt av osäkerhet och faktorer vi inte kan påverka som obskyra sjukdomar och naturkatastrofer som kan förgöra allt vi byggt upp på ett ögonblick. Många människor hämtar trygghet från en religiös övertygelse som ger en kontext till deras liv och som utlovar rättvisa och lycka i nästa värld om vi inte finner den här. Men tron på en högre makt och mening är i vår del av världen få förunnat sedan Nietzsche utropade att ”Gud är död” och våra andliga inrättningar förvandlats till ett mausoleum över en svunnen tid.

Alla friheter vi har i västvärlden är den främsta aldrig anledningen till alla våra moderna innovationer och ekonomiska framgångar samt vår en gång så starka sociala trygghet. Men all denna frihet har kommit med ett högt pris i samband med att vi förkastat alla våra gamla institutioner som kyrkan, monarkin, nationell samhörighet samt ättegemenskapen. Våra kungligheter har ersatts med billiga substitut i form av kändisdyrkan, Tron på Jesus eller Oden har ersatts av en sekulär humanism som förkunnar alla människors lika värde (men inför vem?). Tribala gemenskaper har ersatts av samlingar kring fotbollslag och dylikt. Och den en gång så starka kärnfamiljen och gemenskapen i den lokala byn har ersatts av Facebook-grupper och andra sociala medier. 

Siddharta bortom palatset.

Vi kan här jämföra oss med tigrarna på Zoo som trots regelbundna utfodringar, veterinärvård och en trygg omgivning ofta blir deprimerade, apatiska och ofta till och med ovilliga att para sig för att föra sina gener vidare, mycket likt vårt eget alltmer sterila samhälle med en sjunkande naivitet. Likt Siddharta Gautama under sin uppväxt skyddades av sin far (kungen) från omvärldens bekymmer för att han skulle vilja stanna i palatset och en dag ta över sin faders roll. Lever vi i ett överförmyndarsamhälle som försöker att skydda oss från förgångna tiders spöken och dess förkämpar som vittnar om vikten av gemenskap, hierarkier och traditioner. Samt mot en omvärld som ännu inte köpt vårt moderna samhälles löften om evig lycka i konsumteriatet (för att låna ett uttryck av Alexander Bard). 

Våra moderna uppassare i media försöker ständigt påminna oss om hur lyckliga vi kommer att vara i en värld utan förtryckande könsroller, nationella olikheter, och inflytande från potentater med gudomligt ursprung. Men vad finns det att kämpa för i ett hypermaterialistiskt samhälle där tron på evig tillväxt och en jämn fördelning av resurser och makt är det enda budordet? Där den gamla världen utlovade evig frälsning för ett liv troget Gud, kungen och folket är vi istället utlovade ett liv som konsument intill döden. Där den gamla världen lyfte fram krigshjältar, religiösa martyrer och krigarkungar uppmanas vi istället att hylla ”fotbollshjältar” (smaka på det ordet), skådespelare (människor som lever på att låtsas vara någon annan) och människor som byter kön. 

Vi lever inte av cirkusar och bröd allena. 

Det jag vill säga med allt det här är att trots att vi ”har det så jävla bra” med tillgång till mat, husrum och en pletora av nöjen, tidsfördriv och subkulturer, är detta ingen garant för lycka. I ett samhälle vars gemensamma värderingar är att vi inte har några verkliga värderingar, istället för en genuin kultur erbjuds vi mångkultur, istället för stolthet över ett gemensamt förflutet erbjuds vi fenomen som gaypride. I ett sådant samhälle måste vi själva försöka skapa en värdig kontext för våra liv. Vi måste själva hitta ett högre syfte (och potentiellt högre makter) att kämpa för och leva efter. Vi måste själva hitta värdiga förebilder att låta oss inspireras av och så vidare. 

Det är min fulla övertygelse att de flesta människor inte kan leva fullkomliga liv av cirkusar och bröd allena, vi behöver gemenskaper som bygger på vilka vi är, vad vi har varit och vad vi kan bli. När vi gav upp den gamla världens värden kastade vi ut barnet med badvattnet, och många av de incitament som byggts upp genom årtusenden för att ge våra liv mål och mening. I en sådan värld är det inte konstigt att så många ger upp, blir deprimerade och drabbas av akut ångest för att något de inte riktigt kan sätta fingret på, ”känns oerhört fel”. I ett sådant samhälle är det otroligt att så många orkar kämpa sig till jobbet där de endast utgör utbytbara enheter i en slit och släng ekonomi. I en sådan värld är det otroligt att inte fler ger upp och inte orkar kämpa vidare. I en sådan värld är vi alla krigare i en jakt på mål och mening, och varje dag vi lever och inte ger upp är en seger! 

​Manosfären kommer till Sverige

Äntligen kan jag avslöja det projekt jag och min vän Dan Forslund planerat och arbetat för i över ett år. Vi lanserar nu Maskulint.se, nordens första portal för personlig utveckling för män och hem för den nordiska delen av Manosfären*

Både jag och Dan har ägnat större delen av våra vuxna liv till att studera personlig utveckling. Genom en rad händelser kom vi båda på senare år att intressera oss specifikt för personlig utveckling för män, där litteraturen på engelska är rik, men på svenska i det närmaste obefintlig. Vi såg här ett stort tomrum att fylla, i världens kanske mest jämställda land är diskussionen om vad som är manligt i det närmaste tabu, eller i bästa fall snedvriden.

I samband med att vi som två normala killar bestämt oss för att sträva efter att bli bättre män ville vi bjuda in andra män på samma resa. Inom en snar framtid kommer vi även att lansera en sluten grupp för medlemmar, men tills vidare kan ni gå in och gilla oss på Facebook. Om du som läser detta är intresserad av att bidra med artiklar är det bara att höra av sig, vi är även tacksamma för konstruktiv kritik.

Utöver mig och Dan Forslund som driver sidan har vi även hjälp från David Eldenstierna som skapat sidans snygga design och som även kommer att bidra med artiklar i framtiden. Om ni uppskattar detta initiativ är vi tacksamma för om ni vill hjälpa oss att nå ut till fler genom att dela sidan på Facebook och andra sociala medier.

*https://en.m.wikipedia.org/wiki/Manosphere

Konsten att rädda en skitdag.

Oavsett ens intentioner verkar det som att vissa dagar är ämnade att gå åt helvete. Du vet när dagen inleds med att du slår i stortån i dörrlisten, och därefter går allting utför. Du spiller kaffe i knät, bussen är försenad, någon idiot tränger sig före i kön och så vidare. När jag skriver detta har jag inte bara upplevt en skitdag utan flera. Vissa dagar kanske är bortom räddning, men även om du inte kan vända en dag vars första halva består av idel misslyckanden och olyckor, kanske det går att försonas med dagen genom att göra något meningsfullt under dagens slut. 

Begrunda det som är bra i ditt liv. 

Ett sätt att minska bitterheten efter en skitdag, är att begrunda vad som faktiskt är bra i ens liv i övrigt. Utöver att jag just nu lider av sviterna efter en magoperation, samt en kraftig förkylning, är jag på det stora hela vid god vigör, och med en hyfsat bra fysisk status. Medan flertalet människor i världen kämpar sig igenom inbördeskrig, epidemier, svält, fattigdom med mera, känns de flesta av mina i-landsbekymmer särskilt obetydliga. 

Med tillgång till de bästa vänner en man kan ha, med en vacker och lycklig familj vid min sida, samt tillgång till kunskap och visdom som bara är ett par knapptryckningar bort via paddan jag skriver på just nu, finns det inte mycket mer av den fysiska världen jag kan önska. Åtminstone inte i relation till resten av mänskligheten. 

Lär dig av dagen och planera bättre till nästa dag. 

Ett annat sätt att försonas med en dag som gått mindre bra är att försöka lära sig av den. Många missöden i vardagslivet beror enligt min erfarenhet på stress orsakad av dålig planering. Kanske du kan ställa alarmklockan till en timme tidigare för kommande dag, för att slippa stressa på morgonen. Kanske du borde utgå ifrån att bussen kommer att bli försenad, och därför gå till busstationen tidigare med en bra bok eller podd som sällskap. 

Det bästa rådet jag vet för att undvika irritation under dagen, är att likt den romerska kejsaren Marcus Aurelius, utgå ifrån att alla du kommer möta under dagen är idioter. På så viss kommer du bli positivt överraskad av alla som visar sig vara vänliga och tillmötesgående, samtidigt som du är mentalt förberedd på dispyter med mer ”mentalt utmanande” personer som kan komma i din väg. 

Gör något bra för någon annan. 

Mitt sista tips för att ge en i övrigt dålig dag mer mening, är att göra något bra för någon annan. Hör av dig till en vän som kämpar med större problem än dig. Dels kan detta leda till att du får något bra tillbaka av din vän i framtiden, men det kan även vara bra för ens psyke att fokusera på någon annans problem som omväxling, och dels kan det ge dig ett bättre perspektiv på dina egna bekymmer. Eller så kan du dela med dig av vad du lärt dig från din skitdagar till någon annan, det var i alla fall syftet med det här inlägget. 

Vit som synden – varför det suger att vara en minoritet

Filmen ”the white mans burden” (med den svenska titeln ”vit som synden” från 1995) med John Travolta i huvudrollen, utspelar sig i en alternativ dystopisk nutid där man vänt på den kända historien. Där vita människor är en förtryckt minoritet och ättlingar till vita slavar under det svarta majoritetsstyret. Syftet med filmen är för det första att skapa mer förståelse bland vita om hur det är att leva som en svart minoritet i ett land med en vit majoritetsbefolkning. Och för det andra för att skapa skuldkänslor bland vita för hur dom historiskt sett ska ha behandlat svarta människor i Amerika.

Att slippa skämmas över sitt ursprung.

I filmen spelar John Travolta en fattig vit fader som kämpar för att ge sin son en trygg uppväxt och dessutom för att han inte ska skämmas över att vara vit. I en särskilt gripande scen tar fadern med sig sin son till en leksaksaffär. I affären är alla dockor (utom en) svarta. Pappan försöker förgäves att få sin son att välja den vita dockan, men sonen insisterar ändå på en av de svarta dockorna (till sin faders stora besvikelse).

Vidare i filmen behandlas de vita med fördomar från media, polisen och den svarta allmänheten. På tv-kanalerna är nästan alla skådespelare och tv-reportrar svarta vilket ökar känslan av utanförskap. Huvudbudskapet i filmen är oundvikligt – rasism är dåligt och det suger att vara en etnisk minoritet.

Varför det suger att vara en minoritet.

När filmen släpptes för över tjugo år sedan tjänade den som en påminnelse för vita om varför vi måste vara mer förstående gentemot etniska minoriteter i våra samhällen – för att det är jobbigt att vara i minoritet. Sedan dess har det pågått en enorm demografisk förskjutning, inte bara i Amerika, utan i nästan alla europeisk-grundade länder. Där vita europeiska människor successivt minskar i antal samtidigt som vi byts ut mot en icke-vit invandrad befolkning. Idag kan samma film tjäna som en påminnelse om varför det suger att vara en minoritet i sitt eget land och varför vi alla borde vilja undvika att bli minoriteter i våra egna länder.

När fiktion blev verklighet. 

Det fiktiva scenario filmen försökte ta upp har nu blivit en historisk verklighet i kommuner, städer och snart i hela länder runt om i Europa. Allt under förevändningen att vi måste visa tolerans gentemot människor från främmande icke-europeiska länder. Tolerans till och med i den utsträckning att vi själva riskerar att förlora vårt kulturella arv och upphöra att existera som enskilda folk. Det har gått ifrån ”var inte hatisk mot människor med en annan hudfärg” till ”hata dig själv och var positiv till allt som åsidosätter din egen grupps intressen”.

Hur är livet som en vit minoritet? 

Den som är nyfiken på hur livet som vit minoritet är under icke-europeisk makt behöver dock inte se filmen i fråga. Det räcker med att studera de svarta morernas imperialism i Europa och slaveriet av vita människor under det Ottomanska imperiet, som var den största och mest omfattande slavhandeln genom världshistorien (men som det av någon anledning inte görs några filmer om). Eller så kan du googla efter den pågående etniska rensningen av vita farmare i Sydafrika som det knappt skrivs ett ord om i de vänsterdominerade medierna i Sverige eller i resten av västvärlden. Eller varför inte fråga de vita som redan lever som minoriteter i förorter runt om i Europa.

Lärdomar. 

Från filmer som denna, och genom att lyssna på etniska minoriteter i våra länder, och på folkgrupper som inte har ett eget hemland, kan vi lära oss mycket. Två av dessa lärdomar är; det är bättre att ha ett eget hemland än att leva som en minoritet i någon annans land. För det andra, känslan av etnisk tillhörighet och sammanhållning har en stor betydelse och bör inte förringas.

Livet är ingen jävla repetition! 

Många människor verkar leva som om att de likt katter har nio liv, som om att de kommer att få fler chanser att leva det liv de alltid velat; ett liv för att ta tag i hälsan, ett liv för att uttrycka vad de tror på, ett liv för att skapa en karriär de drömmer om och så vidare. 

Jag är öppen för idén om att vårt medvetande överlever döden, jag är öppen för att vi kan hamna i Valhall, himlen eller helvetet eller reinkarneras till en snigel eller någon annan livsform efter detta liv. Men det mitt logiska sinne säger mig är att – this is it! Vi får bara en chans att leva, en chans att vara ung, en chans att vara medelålders, en del av oss får inte ens en chans att bli riktigt gammal. Den här dagen kommer aldrig tillbaka, du får bara en chans idag att göra något du älskar, något annorlunda, något bra för någon annan, eller att hålla om den du älskar mest. 

Tanken på att jag kommer att dö en dag, som blivit mer verklig efter att jag förlorat flera närstående de senaste åren, och att jag inte kan hindra det på något sätt, det skrämmer mig och har gett mig en kraftig livsångest att hantera. Det positiva med denna insikt är att den låter mig strunta i oväsentligheter och skitsnack. Jag kan inte leva en enda dag till i ett rollspel för att passa in i någon annans bild av mig och världen, jag måste vara sann mot mig själv, framförallt för min egen skull, men även för mina närstående.

Jag vill inte arbeta en minut mer än jag måste för att kunna hålla på med det jag verkligen brinner för, detta har fått mig att omfamna en minimalistisk och spartansk livsstil. Jag vill kunna njuta av god mat och drycker, men inte på en överdriven bekostnad av min livslängd. Om jag kan skippa ett fortsatt liv med fyllor, skräpmat och godis och därmed få leva ett par årtionden till, då gör jag hellre det, även om det aldrig finns några garantier för ett långt liv. Jag bryr mig inte heller särskilt mycket om prylar eller resor till semesterparadis, bara till den grad att det gläder dem jag bryr mig om, men för egen del kan jag vara utan. 

Jag har inte heller tid för att gå runt och vara förbannad, även om samhället jag lever i prövar mig på denna front varje dag. Jag vill göra det jag kan för att skapa en positiv förändring i min lilla del av världen. Detta utan att offra mitt familjeliv och utan att bli en martyr, men jag är medveten om att även denna ambition inte lämnar några garantier, eftersom oskyldiga människor varje dag offras på den politiska korrekthetens altare. Jag är ingen kamikaze-pilot, men jag tänker inte heller leva mitt liv i rädsla för att väcka överhetens vrede, kejsaren är naken och jag tänker inte gå miste om chansen att peka finger åt några av vår tids mest uppenbara lögner, oavsett om jag riskerar mitt rykte och frihet. 

Jag vill inte vara långsint, speciellt inte mot familjemedlemmar och nära vänner, jag har lärt mig av erfarenhet att man alltid ångrar en förlorad chans att sluta fred med dem man innerst inne älskar. Jag tänker klä mig som jag vill, jag kommer att säga vad jag tycker, jag kommer att umgås med dem jag tycker om. Viktigast av allt är att jag vill utnyttja min fulla kapacitet. På gymmet vill jag skapa en så bra fysik som bara är möjlig. Med skrivandet vill jag nå ut till så många som möjligt, få människor att tänka, utvecklas och förändras. Och i mina personliga relationer vill jag vara den bästa man, fader, bror och vän som jag någonsin kan bli. 

När jag dör hoppas jag att min då stora familj och massor av vänner kommer att flockas vid min grav för att gråta, minnas och tacka mig för mina bidrag till världen, inte för att jag försökte göra alla tillfreds, utan för att jag vågade vara mig själv, gå hela vägen och leva mitt liv fullt ut!