Är du aktiv eller re-aktiv?

Min gode vän och samarbetspartner Dan Forslund (entreprenör, skribent och effektivitetscoach) noterade för några dagar sedan att jag hade skrivit flera arga politiska kommentarer på Facebook på sistone, och undrade därför om jag mådde bra. Anledningen till denna fråga är en insikt som vi båda delar att när man ägnar mer tid åt att klaga och kritisera, än att skapa och utvecklas, beror det ofta på att man på ett medvetet eller undermedvetet plan försöker fly ifrån sin egen verklighet eller från ansvar för att istället bara reagera på sin omgivning. 

I det här läget hade jag faktiskt mått väldigt dåligt, dels på grund av problem med ett magmunsbråck, och dels för att min familj fick tillökning för fem veckor sedan – vilket är en oerhörd lycka, men ibland även påfrestande för alla inblandade. 

En av mina favoritkaraktärer inom den ”mörka delen” av självhjälpsindustrin – Tyler Durden (a.k.a Owen Cook) lade nyligen upp en video tillsammans med sin protege Julian Blanc på rsdnation, där de talar om att leva medvetet utifrån sina egna ramar eller ständigt agera efter vad andra gör och säger. Jag kallar detta att leva aktivt eller re-aktivt. 

De flesta människor i vårt samhälle lever utifrån vad omgivningen har format dem till att tycka och tänka, de köper Coca Cola för att det dricker alla deras vänner, det syns på tv, och så har vi alltid gjort. Om människor skulle välja vilken dryck de inmundigar utifrån egen efterforskning, om vad som är nyttigast, hur mycket det kostar och så vidare, skulle de flesta människor idag troligtvis främst konsumera rent vatten från kranen och därefter sådant som örtteer eller råsaft. 

På samma sätt väljer de flesta människor vilket fotbollslag de ska hålla på, vilket parti de ska rösta på och vilken diet de ska följa utifrån vad majoriteten omkring dem har sagt att man ska göra. I Sverige har samtliga svenska (Bonnier-ägda) medier beskrivit Donald Trump som en galen sexförbrytare som vill starta krig med hela världen och som hatar muslimer. 

Om man köper den bilden av mannen som nu är ledare för världens mäktigaste nation, måste man därför utgå  ifrån att åtminstone hälften av Amerikas befolkning är lika hemska som Donald Trump, eller bara lurade av honom. Men om man som svensk vågar gå emot hela vår mediakår, vågar tänka efter själv och göra lite efterforskningar utifrån vad Donald Trump faktiskt sagt under sin valkampanj, framkommer en betydligt mer nyanserad bild, kanske är det till och med vi svenskar som är lurade av Bonnier-media? 

Men oavsett vilken sida du väljer, vi som hatar Trump eller vi som älskar Trump, om du enbart lever utifrån vad som triggar dig i mainstream-media, om allt du gör är en reaktion utifrån vad andra skriver eller säger på Facebook, i teve eller annorstädes, lever du verkligen ditt eget liv? 

Det mest effektiva sättet att välja vad du ska äta, vad du ska rösta på eller vilken religion du ska följa, borde utgå ifrån att du utifrån ett så pass objektivt synsätt som möjligt, går igenom de olika för och nackdelar som finns med varje alternativ, samt att du regelbundet är redo att ”revidera” dina uppfattningar i ljuset av nya fakta och erfarenheter. När du istället blir ”triggad” av någon som skriver något på Facebook ,och reflexmässigt svarar med en spydig kommentar varefter du blockerar personen ifråga, är risken stor att du hamnat i en rigid tankekonstruktion som blivit ett sorts mentalt elstängsel.

Den som ständigt lever efter mentala triggers och som aldrig begrundar varför de gör, säger eller tycker något är en sorts kollektivistisk Zombie. Som Sokrates sa, jag parafraserar ”ett ogranskat liv är inte värt att leva”. Jag ska härmed försöka att vara lite mindre reaktiv hädanefter (även om bakslag är nästintill oundvikliga) och försöka ägna mig mer åt det jag faktiskt har kontroll över, mina egna tankar, val och handlingar. Väl mött!

Annonser

Varför jag väljer sida!

Sedan 80-talet, när jag växte upp, har actionfilmer handlat om ensamma krigare, Clint Eastwood som en ensam Cowboy som motvilligt dras in i en konflikt mellan onda banditer och en liten stad med oskyldiga invånare. Arnold Schwarzenegger som Conan barbaren, en man som förlorat sitt folk och sin familj, vars enda uppdrag I livet är att få sin hämnd och att bli rik för egen hand. Mel Gibson som hjälte i Mad Max-filmerna, där han spelar ensamvargen som bara försöker att överleva i en dystopisk värld, men som motvilligt tvingas bekämpa galna tyranner. Det finns otaliga fler exempel i genren.

choose-a-side

Det är lätt att se varför myten om den ensamme hjälten som vägrar ta ställning i konflikter är en attraktiv förebild för framförallt unga män. När du går ut med dina vänner på en nattklubb och ser alla andra killar göra bort sig i sina tafatta försök att plocka upp brudar, sitter du istället ensam vid ett litet hörnbord med en whiskey i handen och kisar med ögonen på spektaklet runt om dig, och låtsas att du är den mystiske främlingen i en film med Clintan, men i verkligheten vågar du bara inte prata med tjejer. På samma sätt säger din ovilja att ta ställning, och att vara med i något som inte bara involverar dig själv, antingen att ingen vill ha dig, eller att du är för feg för att utsätta dig för konkurrens.

Du är inte för bra för alla andra. 

När det närmar sig ett politiskt val avfärdar du alla kandidater med att säga ”jag tycker båda sidor är lika dåliga”, medan du i verkligheten väljer att inte ta ställning eftersom du är rädd för konsekvenserna av att ta ställning, eller bara för att du är för lat för att läsa på om alternativen. Jag kan förvisso själv tycka att alla alternativ, särskilt i Sverige, är jävligt dåliga, men jag tänker inte låtsas som att valutgången är helt oviktig för mina närstående, och viktigast av allt för mina barn. Och även om du inte vill ta ställning för ett politiskt parti och hela deras program, kan du åtminstone ta ställning i en eller flera politiska sakfrågor och rösta taktiskt.

Många väljer att inte ta ställning för någon gruppering, åsikt eller politisk kandidat för att de inte vill framstå som dogmatiska, men att ta ställning i nuet behöver verkligen inte betyda att du måste cementera dina åsikter för all framtid, eller att du behöver hålla med en person eller en gruppering i allt dom gör. Jag reviderar mina ställningstaganden kontinuerligt, och har som resultat av detta gjort ganska radikala förändringar i mina ställningstaganden under åren, många har kritiserat mig för detta med motiveringen att jag inte är konsekvent, eller att jag vänder kappan efter vinden. I verkligheten är det betydligt lättare att inte ta ställning för något alls eller att aldrig revidera sina åsikter för att man är rädd för att upptäcka att man haft fel.

Allting handlar inte om dig.

Att välja sida, att bekänna färg och att ta ställning i något innebär att du utsätter dig för risker och kritik. Jag gör inte detta för att jag är så ofelbar, tvärtom tycker jag inte om att hamna i konflikter, jag vill inte bli utsatt för hat och jag har definitivt mycket i min bakgrund som jag förtjänar kritik för. Men jag känner så många som delar mina åsikter, som inte är lika belastade av personliga misstag och karaktärsfel, som inte väljer att ta ställning, därför tänker jag; om inte jag, vem? Om inte nu, när? Kanske mitt exempel kan sporra andra att bekänna färg, och i så fall är det värt det, om inte för mig så för mina barn. För allt handlar inte om mig, mitt liv är en konsekvens av tusentals generationer som gått före mig, och den värld jag är med att förvalta är ett lån av mina barn, och om inte jag tar ställning för vad jag anser vara rätt – då har jag förrått dem alla. 

Jag väljer att ta ställning för svensk och europeisk identitet eftersom jag anser att alla folk har en rätt att leva och existera. Jag tar ställning för en paleolitisk kosthållning därför att jag tror den är det bästa för mig själv och alla jag bryr mig om. Jag tar ställning för traditionalism, religion och kulturbevarande, för jag vill att mina barn ska växa upp i ett samhälle som lär dem att livet är meningsfullt, att dom är en del av något större och ge dem en bredare kontext att verka i. Vad tar du ställning för?

Tema 2017 – Fokus!

Detta år vill jag bli bättre på att fokusera. Många tillfällen i mitt liv har jag arbetat på ett av två lägen, det första: att jag suttit inaktiv och bara grubblat över vad som är det rätta att göra. Det andra läget: att jag försökt förändra allt på en gång, bränt ut mig och fallit tillbaka i inaktivitet.

Detta är en anledning till att jag börjat välja ett nytt tema för varje år sedan förra året, för att tvinga mig själv att fokusera på färre saker åt gången. Detta är vad jag vill skifta fokus mot detta år:

Mer fokus på vad jag vill göra framför vad jag borde göra!

Några av de saker jag ansett att jag borde göra är: lära mig ett nytt språk, skaffa en praktisk yrkesutbildning, träna mer kardio och meditera mera. Saker jag vill göra: skriva mera – artiklar och böcker, träna mer för styrka, och arrangera möten för likasinnade. Jag utesluter dock inte saker ”jag borde göra”, men det är inte mitt främsta fokus.

Bland saker jag vill göra mer av har jag givetvis inte med sådant jag suktar efter, som är dåliga för mig, som att se på bio, äta skräpmat eller spela tv-spel. Men jag har insett att desto mer jag fokuserar på bra aktiviteter jag tycker om, desto mer mental energi får jag över till andra människor, vilket för mig till nästa punkt.

Fokus på ”kvalitetstid” med dem som är viktiga för mig.

Människor som är viktiga för mig kan delas in i tre kategorier: Den första kategorin är de som tillhör min stam, det vill säga, min familj och dem jag delar blodsband med och som hedrar denna gemenskap. Den andra kategorin består av mina närmsta bröder, de jag vill ska ingå i mitt männerbund och min stam, män jag vill bygga en gemenskap på liv och död med.

Den tredje kategorin är mentorer och positiva människor. Med mentorer menar jag människor som nått ditt jag vill nå inom specifika områden, och som är redo att dela med sig av sina kunskaper till mig. Med positiva människor menar jag inte dem med rosafärgade glasögon, jag menar människor med en ”jag kan-attityd”som är villiga att arbeta hårt för vad dom vill.

Vill även poängtera att med kvalitetstid menar jag inte: gå på bio, dricka öl och snacka skit, spela tv-spel, prata om fotboll eller andra meningslösa intressen, och så vidare. Med kvalitetstid menar jag; ett meningsfullt samtal över en kopp kaffe, träna tillsammans, meditera, blota eller umgås tillsammans med våra respektive familjer under traditionella former.

Mer fokus på hälsa och ett stoiskt leverne. 

Med utgångspunkt från de stoiska tänkarna Marcus Aurelius, Lucius Seneca och Epictetus vill jag träna mig själv mentalt och fysiskt för att kunna leva med så små medel och förutsättningar som möjligt. Detta är inte för att jag anser överflöd av pengar och tillgångar som något dåligt, tvärtom, men jag vill inte vara beroende av det. Om jag har min hälsa och mitt inre lugn är jag övertygad om att jag kan klara av vadsomhelst.

Väl mött 2017!